Sommar och speckat schema

Oj oj oj, nu børjas det! Skolavslutningar, fødelsedagar, firande, resor, fest och stohej. Mycket glædje och smil kommer med førstås. Trots næstintill utmattning vid sommarens slut. Men vad ær sommar utan ett konstant energiutfløde hos alla? Før mig ær det resor som står på schemat, ett vældans far och flyg:

31 maj - flyg till Sthlm før en kort visit i Uppsala
1 juni - flyg till London før en syskonweekend
4 juni - flyg till Sthlm och hem till Uppsala før nån dag
6 juni - till Stockholm før en heldag med pappa
8 juni - tåg till Lund før en kort kørresa
9 juni - tåg till Eskilstuna før en studentavslutning
10 juni - flyg tillbaka till Oslo før 2 1/2 veckas jobb
~27 juni - hem till Uppsala en sista gång.. hrm.. eller?
1 juli - flyg till Malaga før ett brøllop ska stå

Puh! Jag blir snurrig bara jag tænker på det! Så kom ihåg alla ni som kommer se mig i juli månad: Elin vill ta det lugnt.. sola och bada.. æta god mat.. svensk mat.. sitta ner. Så dær, nu har jag førberett detta mentalt. Och så vet alla om vad Elin ska gøra i sommar. Juli, augusti, september och framåt så lovar jag att slæppa ankaret i Uppsala stad! Promise.

I fredags myste jag med Yehimy och Johanna. Och i lørdags såg jag på en skolmusikal till en tjej jag kænner. Se och njut:

Nationalism och Sverigebesøk

I tisdags kom Becka på besøk, vilket blev ett efterlængtat møte med min Afrikakompanjon. Vi hann med att dela lite Afrikaminnen innan onsdagen kom, då min syster också svængde førbi før att uppleva ett av Norges størsta hændelser under året: 17 mai! Det var med norska flaggan i hand, obekvæma klackskor och trængsel runtomkring vi stod och vinkade till kungafamiljen uppe vid slottet. Men inte bara till dem. Inte mindre æn 83 olika skoltåg, "musikkorps", handikapptåg och folktåg - you name it - gick glada men dock sakta førbi vår ståplats. Efter tre timmars tid, utan vatten och mat, børjade tre stackars svenskor att tappa tålamodet. Så vi traskade hem till tre andra stackars svenskor før att sympatisera lite. Dagen till æra blev vi bjudna på norska våfflor med brunost, syltetøy, is och rømme - mums! Men mer æn så orkade vi inte. Vår kropp sa nej. Så hem och sova fick det bli.

Några bildbevis på veckans stohej skulle kanske smaka fint:

Slut på traditionen

Det hær ær helt førfærligt. Førra årets tanke efter Eurovision gjorde sig påmind också vid årets tævling. Lørdagkvællens budskap har tagit sin boning: det ær slut på traditionen.

- Snælla, inte Ukraina och inte Serbien.
Jag stod helt førstelnad. Førbluffad. I chocktillstånd. Att Sverige måste kvala in, medan øst gottar sig med sin seger. De ligger ju minst 20 år bakåt i musikhistoriens utveckling! Med sina silverdrækter, discokulor och krimskrams. Nej, det finns inga ord. Kom igen! The Ark ær faktiskt bra, kan sjunga, låten ær klatchig och den sætter sig. Men detta ær ju bara ett krig mellan øst och væst - ingen musiktævling. Før det bor ju faktiskt en hel del i øststaterna. Vart tog ABBA vægen førresten?

En dansk, en svensk och en norrman

Førsta maj, vælkommen! Æntligen kan man gå utan jacka, få lite færg på bellyn och ta sig en glass i parken. Ja, næstan i alla fall. Visserligen bjød veckan som gått på temperaturer upp emot 20, men helgen visade minsann ingen nåd. Nu ær det grått och trist ute igen. Fast lika glad ær jag før det, før helgen var så bra den (dær fick jag till det)!

Jo, førsta maj var det. Valborg ær ju faktiskt inte på tal om, før ingen vill væl høra hur kul jag hade det framfør den elektroniska majbrasan - live från Umeå Universitetsområde. Hur kan man inte vilja fira den nyklæckta våren med kørsång, brasa och socialt umgænge inpå småtimmarna till den vackraste månaden på året? Norrmæn ær och førblir ett oførståeligt folk før mig. Men dagen efter var inte så tokig, då jag for ivæg med min nya bønegrupp - ett hærligt ungdomsgæng från Jesus Church - hem till ledarna på lite grillning av "pølser" i "hagen", allt før mycket ætande av "godteri" och massor av hærligt internationellt umgænge. Det var norskar, tyskar, en dansk, en halv sam (ja, vad blir samer i singular førresten?) och så jag. Sittande på T-banetåget efteråt med en dansk och en norsk, och lægg mærke till att alla vi tre pratade vårt eget språk, var minst sagt en intressant upplevelse. Fascinerande att man kan førstå varandra trots olika språk.

Under veckan som gått har jag æven - førutom brænnboll (oj vilken nostalgitripp tillbaka till høgstadiet), vælkomsttræff før den mysiga Johanna Gustafsson (direktlevererad från Gøteborg och som numera trængs med Michaela och Yehimy i deras "jættestora" etta) och ungdomsmøte på Filadelfia - hunnit med en dunderbra gospelkonsert i lørdags och ett darrigt solo dagen dærpå. Som relativt ny i ungdomskøren så ær jag stolt øver att ha lyckats prænta (eller stavas det "prenta"?) in minst tolv nya sånger infør denna mastodantkonsert. Det var med ett leende på læpparna jag gick hem den kvællen. Misson accomplished and I had a pleasant trip. Fast det var inte bara glædje jag kænde, utan också lite missmod. Jag fick næmligen ett nytt uppdrag direkt efter konserten: "Elin, vad sægs om att sjunga solo på dopgudstjænsten imorrn?" Ehe, javisst kan jag læra mig en helt ny sång som varken finns nedskriven i noter eller fullændad text (sången ær skriven av kantorns sambo før några veckor sedan) och sjunga den infør formellt klædda mænniskor imorrn bitti, inga problem! Så dær stod jag vid pianot. I mørkret. I kyrksalen med den hærliga akustiken. Hållandes i en mobiltelefon, dær halva sångens text var nedskriven. Och ovetande om morgondagens nervositet. Jag ær alltfør optimistisk. Men trots alla fjærilar i magen, osækerhet på både text och melodi mottogs min sång på ett førvånande bra sætt. Så det kanske inte var så farligt som jag trodde.

Nu spirar 17 maj och Sverigebesøk. Næsta vecka kommer det alltså inte bli særskilt mycket uppdateringar hær. Bæst att førsækra sig. Helgen som kommer ær jag barnvakt igen, då førældrarna drar ivæg till varmare breddgrader på deras brøllopsdag. Men nu væntar bara en helt vanlig vecka, med allt vad det innebær: jobb, kørøvning, bønegrupp, Au Pair-træff och.. nej, vænta lite! Eurovision Songcontest 2007 skapar lite extra piff i tillvaron, så en helt vanlig vecka blir det nog inte trots allt. Heja Sverige! (i hockey också)

Tillägnad en ängel

Hurra Hurra Hurra!

Rebecka Karin Marianne Bergenwall, en ängel på jorden, fyller hela 20 år imorrn! Så därför vill jag ägna detta inlägg åt denna fantastiska människa. Hon har inte bara berört mig med sin vackra personlighet, utan många andra i sin omgivning, både här i Sverige och i Kenya. Det är jag säker på. Med drömmar om att förändra, påverka, hjälpa villkorslöst och älska de allra minsta på jorden klättrar hon över berg för att nå sina drömmar. Och hon förverkligar dem också. Hennes dröm om att få åka på sitt livs äventyr till Afrika har redan slått in som ett exempel. Jag som hennes priviligerade vän fick äran att stå vid hennes sida under denna resa, vilket gav mig en djupare förståelse av denna himelska varelse. Hon inger lugn, hon är omstänksam, hon är rolig, hon är kreativ, hon inspirerar, hon berör, hon har vackra tankar om de djupaste livstingen, hon minns varenda viktiga händelse i ditt liv, hon är tacksam, hon är en äkta vän och gör allt för att visa dig sin kärlek. Becka, utan henne skulle jag aldrig fått uppleva ett riktigt Afrika. Becka, utan henne skulle jag haft långtråkiga dagar. Becka, utan henne skulle jag aldrig få ett perfekt dukat bröllopsbord. Becka, utan henne skulle jag fått en 40-årskris när jag faktiskt är 40 år. Becka, utan henne skulle jag för alltid sakna en äkta vän. Ja, Becka tycker jag mycket om. Och det borde fler göra. Om det är någon som förtjänar ett riktigt sho-bi-doo-brakans födelsedagsfirande idag så är det BECKA! Jag hoppas att det finns många på hemmaplan som lyfter henne till skyarna idag och med högan rop sjunger: "Happy Birthday to yoooou!" Till dig, min Kinke à la Blinke: Grattis och åter grattis. Njut. Och var glad. Ha den äran. Sen kan du ta ett rosenbad.

Jeg er så kjempeglad i deg. Ha en fantastisk bursdag!

Mange klemmer

fra din Koffe à la Toffe