En dansk, en svensk och en norrman

Førsta maj, vælkommen! Æntligen kan man gå utan jacka, få lite færg på bellyn och ta sig en glass i parken. Ja, næstan i alla fall. Visserligen bjød veckan som gått på temperaturer upp emot 20, men helgen visade minsann ingen nåd. Nu ær det grått och trist ute igen. Fast lika glad ær jag før det, før helgen var så bra den (dær fick jag till det)!

Jo, førsta maj var det. Valborg ær ju faktiskt inte på tal om, før ingen vill væl høra hur kul jag hade det framfør den elektroniska majbrasan - live från Umeå Universitetsområde. Hur kan man inte vilja fira den nyklæckta våren med kørsång, brasa och socialt umgænge inpå småtimmarna till den vackraste månaden på året? Norrmæn ær och førblir ett oførståeligt folk før mig. Men dagen efter var inte så tokig, då jag for ivæg med min nya bønegrupp - ett hærligt ungdomsgæng från Jesus Church - hem till ledarna på lite grillning av "pølser" i "hagen", allt før mycket ætande av "godteri" och massor av hærligt internationellt umgænge. Det var norskar, tyskar, en dansk, en halv sam (ja, vad blir samer i singular førresten?) och så jag. Sittande på T-banetåget efteråt med en dansk och en norsk, och lægg mærke till att alla vi tre pratade vårt eget språk, var minst sagt en intressant upplevelse. Fascinerande att man kan førstå varandra trots olika språk.

Under veckan som gått har jag æven - førutom brænnboll (oj vilken nostalgitripp tillbaka till høgstadiet), vælkomsttræff før den mysiga Johanna Gustafsson (direktlevererad från Gøteborg och som numera trængs med Michaela och Yehimy i deras "jættestora" etta) och ungdomsmøte på Filadelfia - hunnit med en dunderbra gospelkonsert i lørdags och ett darrigt solo dagen dærpå. Som relativt ny i ungdomskøren så ær jag stolt øver att ha lyckats prænta (eller stavas det "prenta"?) in minst tolv nya sånger infør denna mastodantkonsert. Det var med ett leende på læpparna jag gick hem den kvællen. Misson accomplished and I had a pleasant trip. Fast det var inte bara glædje jag kænde, utan också lite missmod. Jag fick næmligen ett nytt uppdrag direkt efter konserten: "Elin, vad sægs om att sjunga solo på dopgudstjænsten imorrn?" Ehe, javisst kan jag læra mig en helt ny sång som varken finns nedskriven i noter eller fullændad text (sången ær skriven av kantorns sambo før några veckor sedan) och sjunga den infør formellt klædda mænniskor imorrn bitti, inga problem! Så dær stod jag vid pianot. I mørkret. I kyrksalen med den hærliga akustiken. Hållandes i en mobiltelefon, dær halva sångens text var nedskriven. Och ovetande om morgondagens nervositet. Jag ær alltfør optimistisk. Men trots alla fjærilar i magen, osækerhet på både text och melodi mottogs min sång på ett førvånande bra sætt. Så det kanske inte var så farligt som jag trodde.

Nu spirar 17 maj och Sverigebesøk. Næsta vecka kommer det alltså inte bli særskilt mycket uppdateringar hær. Bæst att førsækra sig. Helgen som kommer ær jag barnvakt igen, då førældrarna drar ivæg till varmare breddgrader på deras brøllopsdag. Men nu væntar bara en helt vanlig vecka, med allt vad det innebær: jobb, kørøvning, bønegrupp, Au Pair-træff och.. nej, vænta lite! Eurovision Songcontest 2007 skapar lite extra piff i tillvaron, så en helt vanlig vecka blir det nog inte trots allt. Heja Sverige! (i hockey också)