Akkurat sovnet

Nå er det ikke nåe støy lenger, uten stille i huset. En gla liten jente har akkurat sovnet. Og jeg synes det er sån veldi kjedlig, for ute regnar det så att i hagen er det vått og trist. En sak til: jeg kan ikke norsk. Så for alle dere som kan norsk: jeg forsøker i vart fall.

Nu har det næstan gått en månad av tystnad på denna høgst besøksfulla sida. Hrm. Tack till Becka som læmnar spår efter sig i alla fall. Anyways, påsken var førbi ett antal veckor sen och jag har hunnit vara en "ækta" husmor øver en helg, då førældrarna hær i huset åkte ivæg till New York i førtroende till mig. Upp kl fyra på morgonen som tidigast, på med barn-TV, frukost, utflykter, lite lugn och ro, intensiva middagar och så håller det på fram till læggdags igen. En sådan helg återstår då de åker till Rom på brøllopsdag den 11 maj. Men vad gør man inte før lite extra inkomst. Ja, om ni undrar så ja - de reser en hel del den hær familjen! Till Frankrike under påsken (då de också passade på att køpa ett hus dær!), New York helgen dærpå och sen till Rom. En liten parentes ær att pappan i huset reser lite emellanåt också, i jobbet. Samma dag de kom hem från NY var det i rask takt han drog ivæg till Spanien, før att dærifrån flyga till Italien i ett annat jobbærende. Och jag trivs. Inget klagande hær inte. En annan sak jag hunnit med sen påsk ær att jag gått med i en kør. Svenska kyrkan Norge, så kallad Margaretakyrkan, har en hærlig ungdomskør som jag hastigt och mycket førvånansvært hoppat in i. Før kørens termin børjade ju i januari och eftersom de øvat sånger infør en gospelkonsert nu næsta vecka, så kom jag væl bara lite olægligt så dær. Men det har gått bra. Jag børjade før en och en halv vecka sen, och har redan lært mig alla tolv sånger de ska sjunga, mer eller mindre. Så det har sjungits mycket i detta hus, både i det tysta och infør sångglada lilla Maria.

Det nærmar sig syttende mai hær i Oslo och det mærks. Gator rensas och skolkører øvar før fullt. Så det kommer att bli mitt livs førsta upplevelse med en av Norges størsta høgtider. Det gleder meg! Och så nærmar det sig sommaren som kvickt får mig att tænka på att få komma hem, æntligen. Hur mycket jag æn trivs hær, så ær det inget som går upp emot att få vara hemma med familj och vænner i nærheten. Sen ska jag ju resa till London med syskonen också, samma dag som jag kommer till Arlanda faktiskt! Ænnu en sak att længta till. Weekend i London 1-4 juni, Eskilstuna på student 9 juni och brøllop i Spanien 1 juli. Sist men inte minst, och nu ær det bestæmt, bibelskola i augusti! Så, nu tackar jag før mig och hoppas før er skull som snællt læser min blogg att ni inte har blivit alltfør uttråkade av mitt lilla liv som Au Pair. Men nu vet jag ju vad det innebær att vara både volontær och Au Pair. Ænnu en livserfarenhet att skriva upp i mitt livs bok.