Intensivryck

Jag har länge velat åka till Norge och visst, jag hade ju planer på att åka dit med syrran i sommar och jobba. Men inte kunde jag i min vildaste fantasi tro att jag skulle få tankar på att åka så snart som.. ja, låt säga: nästa vecka! Jag letade runt på utlandsjobb på Platsbanken (Norge förstås!) och hittade ett stort antal "praktikant"-platser, det vill säga Au Pair-jobb. Hm, tänkte jag, gillar barn gör jag ju och erfarenhet har jag samt är jag ju mitt i min vara-borta-länge-utan-familj-och-vänner-period. Varför inte?! Så jag ringde en familj först, men de hade visst en praktikant på väg och sa att de skulle ringa mig om denne inte platsade. Efter samtalet skickade jag in en ansökan till Praktikantförmedlingen i Norge och fick faktiskt svar bara nån timme senare! Kontaktpersonen radade upp tre familjer, med respektive beskrivning, och bad mig skriva familjerna i nummerordning som jag ville ha dem. Efter att jag gjort detta fick jag samtal dagen efter, idag (!), då hon sa att familjen som var mitt första val skulle ringa mig senare under dagen.. AAA! Vad har jag gett mig in på?! Spännande, bra erfarenhet, JOBB! Ja, okej då. Inre peppning på högsta nivå. Hursomhelst, nu har jag pratat med mamman i familjen och är fullproppad med tankar och funderingar, vilket tvingade mig till detta inlägg! Det kan ju faktiskt innebära en resa med ilfart till Norge redan nästa vecka.. Men inget är helt bestämt ännu. Det hänger och slänger mellan två alternativ: jag åker dit nu och jobbar fram till maj, då en fillipinska tar över, eller att jag åker dit nu och jobbar fram till september (eller längre...). Jag ska till Norge! Förmodligen. Förhoppningsvis. Så, till alla vänner och kära familjemedlemmar: bye once again and Norway, here I come!

(Jag sitter just och tänker på alla reaktioner jag kommer att få... men vadå? Norge är faktiskt närme än Kenya - ni kan ju komma och hälsa på ju!)