Helgens intryck

Lördagens ljustimmar tillbringade jag tillsammans med lillasystern. Elins tredje heldag so far. Först ett stopp på min gamla arbetsplats Nickis Äventyrslek, där jag fick min förmån som gammal arbetspolare att komma in gratis! Minis kutade ut på lekytan direkt och ville prompt stanna kvar tills jag mutade henne med de berömda "Marina-mackorna", som Polarbrödet numera är döpt till hemma hos Widbergs. Sedan blev det fart och fläng till Fyrishov, The Crowded Place, där det blev ännu knepigare att få ut syrran... vad var det som var så roligt med vattenrutchkanor nu igen? En jobbig insikt efter heldagen är att jag nog blivit lite äldre... lite tråkigare, lite konstigare och lite mer upptagen - i barnens ögon. Hur som haver, till slut fick jag ut fisken till tjejernas omklädningsrum där hon fastnade vid hårtorken istället (fantasiöversatt: idolmicken) - en annan historia. Klockan fem gick jag och Minis ut ur vattenpalatset i alla fall, just den tid då jag egentligen skulle vara ute i Vittulsberg på klassåterträff (!). Har du hört nåt så befängt? Det har inte ens gått ett år efter studenten! Men men, gillar man varandra får man ju hitta på lite ursäkter. Så det blev ilfart hem till mormor och morfar - för att släppa av lillsyrran - för att sedan köra olagligt hem och byta om, ta med proviant och tidsfördriv. Därefter fortkörning tvärs över landet till andra sidan stan - med lite anstängning blev jag bara en timme sen. Katching! Elin i ett nötskal.

Återträffen gick fort över, men var definitivt ett lyft i tillvaron. Jag hade glömt hur extremt roliga och ovanliga de gamla klasskamraterna var. ALLA är verkligen olika! Jag är fortfarande fascinerad över att vi klarat av tre år tillsammans, och att vi faktiskt haft roligt tillsammans! Men nu har jag fått det bekräftat: olikheter kompletterar.

Söndagens förmiddag gick åt att beskåda min brors bedrift att hamna i en snödriva -igen! Bara några meter ifrån det ställe han tidigare år halkat ner i diket (och totalkvaddat vår gamla Renault) blev platsen för brorsans nya erfarenhet: håll dig mitt på vägen då landsvägen är täckt av snö! Syrran och jag fick hämta upp mamma och den ojande lillasystern som satt med i olycksbilen på väg till Livets Ord, medan olyckskorpen stannade kvar och hjälpte den snälle bonden Karlsson i försöket att få upp bilen ur diket. Jag och Ida var på väg till Korskyrkan, så mamma bestämde sig för att hänga med som omväxling. Till slut dök brorsan upp i Korskyrkan han också. Bilen klarade sig. Puh!