Hær kommer Pippi Långstrump

Sofie 3 1/2 år

Førra veckans højdpunkt

På promenad i Oslo

med søta Yehimy

och mysiga Johanna

Vælkommen hem till mig

Skøna dagar

Det ær flott! som man sæger i Norge. Ja, det ær næstan lite før flott. Att ta hand om barn ær visserligen ingen dans på rosor alla gånger, men nær de ær små som Maria - och sover två gånger mitt på dagen - ja, då blir det lite før mycket av det goda. Jag blir næstan lite rastløs. Att sitta hær och skriva av mig hjælper ju varken mig eller de som læser.

Alright, jag ska førsøka att skriva om lite mer intressanta saker. Under veckan som gick fick jag mig en fantastisk helg tillsammans med Yehimy i alla fall, som också bor hær i Oslo. Tack och lov. Någon man verkligen kænner. På fredagskvællen gick vi till Filadelfia-kyrkan och lyssnade till UngFila Live då jag fick læra kænna lite nytt folk. Mærkligt folk. Hrm. I alla fall, det var trevligt och dærfør kom jag inte hem førræn halv ett. En av de jag træffade var fransman (riktigt søt - nødvændigt tillægg!) som jobbar med Jesus Revolution - nån europeisk organisation som åker runt och evangeliserar. Sedan var jag på 20-års fest på lørdagskvællen, dær jag kænde varken 20-åringen eller de som kom på festen. Och vad gjorde jag dær då? Jo, jag blev uppringd av en mamma førra veckan som hade tænkt øverraska sin svenska praktikant (Au Pair) med att bjuda dit alla svenska praktikanter som bodde i området. Javisst, tænkte jag, æntligen får man umgås med lite svenskt folk. Så ænnu en lyckad kvæll, som avslutades med øvernattning i Yehimys lægenhet. Mysigt. Och så var det søndag och vi gick till Jesus Church, som befann sig mitt i en gammal teaterlokal. Det var en riktigt hærlig atmosfær - lovsången, undervisningen, mænniskorna, allt! Efteråt kom Stefan Christiansen, pastorn i førsamligen, fram och hælsade mig vælkommen med ett brett smil och frun hans kramade om mig. Kan man kænna sig mer vælkommen? Jag har hittat mitt norska andliga hem i alla fall.

Nu måste Maria vakna, annars blir hon alldeles før pigg till kvællen. Se, jag tråkar redan ut er. Hursomhelst, den 2 april kommer jag hem till Uppsala på "påskeferie". Wee!

Jeg er kær i Oslo!

Behøver jag berætta att jag ær i Norge...? Hær ær det full shå med barnpassning, "ryddning" (typ stædning), "vaskning" av klæder (tvættning), bre' smørgåsar (hær æter de ju smørgåsar jæmt, till och med till lunch!), bilkørning till "barnehage" (dagis), fantasilekar med "gojente" Sofie och lite hjælp med matlagning. Det ær hærliga två små "jenter", Sofie 3 1/2 år och Maria 1 år.

Men ibland får man stanna upp och se ut øver det fantastiska naturlandskapet hær i Oslo - vilken utsikt! Tænk att bo hær året runt. Om jag blir rik (hm, om jag gifter mig rik kanske man ska sæga) så ska jag ordna mig ett stort hus på høglandet hær i Oslo, med god utsikt førstås! Detta måste alla få se.

Næ, nu gråter lilla Maria, så jag ska nog ta och avsluta. Jag mår "kjempebra"!

Spikat och klart

Nu är allt bestämt. På tisdag kl 17 reser jag från Arlanda till Oslo och stannar där till juni. WEEE! Äntligen. Men kom ihåg: både vänner och familj är välkomna att hälsa på! Kära hjärtanes, knappt så att jag hinner blinka själv...

Intensivryck

Jag har länge velat åka till Norge och visst, jag hade ju planer på att åka dit med syrran i sommar och jobba. Men inte kunde jag i min vildaste fantasi tro att jag skulle få tankar på att åka så snart som.. ja, låt säga: nästa vecka! Jag letade runt på utlandsjobb på Platsbanken (Norge förstås!) och hittade ett stort antal "praktikant"-platser, det vill säga Au Pair-jobb. Hm, tänkte jag, gillar barn gör jag ju och erfarenhet har jag samt är jag ju mitt i min vara-borta-länge-utan-familj-och-vänner-period. Varför inte?! Så jag ringde en familj först, men de hade visst en praktikant på väg och sa att de skulle ringa mig om denne inte platsade. Efter samtalet skickade jag in en ansökan till Praktikantförmedlingen i Norge och fick faktiskt svar bara nån timme senare! Kontaktpersonen radade upp tre familjer, med respektive beskrivning, och bad mig skriva familjerna i nummerordning som jag ville ha dem. Efter att jag gjort detta fick jag samtal dagen efter, idag (!), då hon sa att familjen som var mitt första val skulle ringa mig senare under dagen.. AAA! Vad har jag gett mig in på?! Spännande, bra erfarenhet, JOBB! Ja, okej då. Inre peppning på högsta nivå. Hursomhelst, nu har jag pratat med mamman i familjen och är fullproppad med tankar och funderingar, vilket tvingade mig till detta inlägg! Det kan ju faktiskt innebära en resa med ilfart till Norge redan nästa vecka.. Men inget är helt bestämt ännu. Det hänger och slänger mellan två alternativ: jag åker dit nu och jobbar fram till maj, då en fillipinska tar över, eller att jag åker dit nu och jobbar fram till september (eller längre...). Jag ska till Norge! Förmodligen. Förhoppningsvis. Så, till alla vänner och kära familjemedlemmar: bye once again and Norway, here I come!

(Jag sitter just och tänker på alla reaktioner jag kommer att få... men vadå? Norge är faktiskt närme än Kenya - ni kan ju komma och hälsa på ju!)